Vad gör man när man totalt tappar kontrollen över sin tonåring? Han vägrar att lyssna på mig!
Om jag säger att AFA är bra så kommer han säkert att bli "Nasse" Om jag säger "bra" så säger han "inte bra" om jag säger "stanna" så går han....
Usch, man mår liksom inte bra, när det känns så här....Jag vill slå honom när han är så jävlig som han var igår. (i går tog han min plånbok och mina nycklar vilket resulterade i att jag fick GÅ och hämta de två yngsta på fritids, jag kom försent 30 min till ett utvecklingssamtal för mitt mellanbarn) Vilket i sin tur innebar att Sussipuss fick sitta och vänta med sin dotter 30 minuter extra för att hon och dottern hade tid efter oss.....Om jag slår honom går han väl till socialen igen. Jag har själv kontaktat socialen nu, och han har ett möte i dag. Jag fixar honom inte längre..Jag kontaktade polisen i går och de försökte prata med honom, men det visade sig att de också är maktlösa inför problemet. de hänvisar till socialen, socialen hänvisar till Paragrafer som hindrar dem, och jag då? Jag står maktlös mellan myndigheterna!
Sverige har genom åren utvecklats mot att från början ha ansvaret över uppfostran på familjen, till att lämna över ansvaret på samhället. Men några konkreta strategier över hanteringen då något håller på att urarta finns inte......Jävla samhälle! Tror att jag ska gå med i AFA ändå....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ohhh.. vad fel det kan bli...lilla killen som var sa snäll och söt ock gillade bilar och dinosaurier, var rädd for vågor på stranden i spanien och alltid så försiktig och förståndig...enda förklaringen jag kan se är tonårs-hormoner (undar hur länge dom ar aktiva?) för han är en go pojk och har en fantastisk mamma!
SvaraRadera